Mathews TRX

Ibland kommer det bågar som man bara känner direkt vid första ögonkastet att ”det där är min nästa båge”, för mig har det hänt vid ett fåtal tillfällen under mina senaste 24 år som bågskytt. Lanseringen av TRX i slutet av september var den senaste gången jag upplevde den starka känslan av att ”den där är designad exakt som jag vill”.

TRX är en uppföljare av TRG från 2015 och i princip är det endast geometrin som återstår, det mesta är i övrigt förändrat. På cam-sidan utvidgar man sortimentet för Mini Crosscentric som lanserades i och med Halon-serien för 2016. Jämfört med sin föregångare är det totala axel-avståndet förlängt till 40” och detta till trots är den totala vikten reducerad med cirka 140 gram.

Längden kommer till viss del från en förändring av vinkeln på lemmfickorna och reduceringen av vikt kommer tack vare en något mer slimmad stock. Det är fortfarande en otroligt rejäl stock med Mathews ”dual bridge” design som innebär att man förstärker

Enligt min åsikt, så har det aldrig funnits en plattform som är bättre lämpad för tavelskytte än TRX med sin långa raka stock och korta överparallella lemmar. TRX kommer i två varianter, 7 eller 8" stränghöjd, vad som skiljer är stocken som på TRX 7 släpper fram lemmfickorna 1", i övrigt är det samma lemmar, samma axel-axelavstånd och har man dom inte intill varandra så ser man knappt någon visuell skillnad mellan modellerna.

Som Europé har man varit van att få vänta på nya lanseringar, den här gången tänkte jag inte vänta längre än nödvändigt utan jag lade upp min order för en TRX 7 ett par dagar efter lanseringen och fick ganska snabbt beskedet ”bågen kommer om ett par veckor” – WOW.

18 oktober, tre veckor efter lanseringen kom ett paket till mitt lokala PostNord-kontor och jag satte mig direkt i bilen för att åka dom 22 milen från arbetet till mitt utlämningsstället i Karlstad, resan hem tar ungefär 3 timmar, just denna gången kändes dom 3 timmarna som minst det dubbla. Väl på Postnord väntade ett stort paket som innehöll en Halon X Comp (som jag återkommer till i en senare artikel) och en vacker vit TRX 7.

En timma efter besöket hos PostNord har min nya TRX fått sikte, pilhylla, en uppsättning stabilisatorer och är redo att provskjutas för första gången. Det första man reagerar på när man plockar bågen ur kartongen är att den ser enorm ut, stocken i sig själv är ju längre än många andra tavelbågar som finns på marknaden. Trots sin upplevda storhet så är den faktiskt nästan 1" kortare än exempelvis Mathews Conquest 4, men stocken är klart kraftigare i sin design.

Trimingsmässigt utgick jag från en relativt basic variant med pilhyllan satt i centershot efter ögonmått med pilen i höjd mitt för monteringshålet för pilhyllan med ett nockläge på cirka 0mm. En detalj kring pilhyllan är att min erfarenhet av mina senaste bågar från Mathews är att dom verkligen gillar ett mjukare blad. Till mina 31,5" Easton X2315 med 220 grains spets kör jag ett 0.008" brett Best Launcher-blad, ett blad som på pappret är på tok för mjukt till pilvikten.

En sak som man verkligen reagerar på med TRX är dragkurvan, den är väldigt mjuk och släpper vikten diskret från peak till hållvikt utan någon tydlig "puckel" i kraften för att komma in i dalen. Stoppet är distinkt med en försiktig svikt mot väggen. Trots den mjuka karaktären så känner man att plattformen tack vare just effektiviteten i Crosscentric är otroligt effektiv och snabb, bågen vill verkligen iväg från dalen utan att för den skull upplevas allt för het.

Cammarna har en liten diskret indikator för cam-synkroniseringen i form av en "pigg" vars spets ska ligga mitt för respektive kabel när cammarna står i optimal position.

Redan utan dragbräda går det att komma väldigt nära exakt synk något som jag upplever viktigt på just detta cam-systemet som är helt symmetriskt med identiska cammar både uppe och nere. Den känns väldigt stabil och vridstyv i greppet, vilket är ett stort plus då träffbilden inte verkar påverkas nämnvärt om man ligger djupt eller längre ut i greppet. Det är ju inte alls ovanligt att man kanske glider lite i greppet i stressade och nervös situationer och det är en extra säkerhet att veta att det inte påverkar vart pilarna kommer träffa. Jag har valt att montera en tunn linda över greppet för att få lite mera friktion i greppet.

TRX 7 siktar väldigt trivsamt och jag fick genast en känsla av att siktbilden är förutsägbar, skottet är mjukt och nära på ljudlöst med mina tyngre inomhuspilar. Efter 3-4 serier så står jag och skrattar lite på skjutlinjen, det verkar som att jag hittade rätt direkt för jag har i princip 3 hål i min tavla och grupperingarna var bättre än jag hade vågat drömma om. Jag lät två klubb-medlemmar prova för att få lite opartiska reaktioner och intryck, reaktionerna var liknande min egen med ett leende på läpparna och genomgående positiva omdömmen att den var otroligt behaglig att sikta med och stendöd i skottet.

Efter 8 dagar med uppsättningen sköt jag mitt hittills högsta 30-pils resultat på tävling (298 poäng) samt det högsta total-resultatet jag skjutit på över 8 år på en inomhusrond (590 poäng). Självklart hänger inte allting på bågen, men jag vågar påstå att det är en kombination av ett kontinuerligt tränande tillsammans med en båge som passar mig som handen i handsken.

Efter 1 månads skytte skjuter jag fortfarande min TRX 7 med samma inställningar som vid denna första kvällen, ibland hittar man verkligen rätt direkt på första försöket!

Mathews har med sitt Crosscentric camsystem hittat helt rätt, ett camsystem som både är trevligt att dra, otroligt effektivt och skalbart att passa flera olika plattformar och ändamål oavsett om det är inriktat till högeffektiva jaktbågar eller tävlingsbågar för dom stora arenorna. Det bevisar dom inte minst med TRX-serien som för inomhussäsongen 2016/2017 har blivit mitt förstahandsval, prova en du med - du kommer inte bli besviken!

Mina specifikationer
Draglängd: 28,25" + 20 mm loop (28" moduler)
Dragvikt: 52,5 lbs peakvikt, 17,5 lbs hållvikt
Nockläge: +1mm
Stabilisator: Shrewd Onyx 30" med 4 1/3 oz fram
Sidostabilisator: Shrewd Onyx 14" med 15 1/3oz bakåt tajt mot bågen, viktena i höjd med nedre cammen
Pilhylla: Spot Hogg Edge Swap, 0.008" brett Best Lancher Blade, cirka 35 graders vinkel på bladet.
Pilar: Easton X2315, 31,5" med 220 grains spetsar
 

Vägen till Halon X - fortsättningen

Halon är Mathews serie med flaggskeppsbågar för 2016, denna består av Halon 5, 6 och 7 för jaktmarknaden med korta axel-axel-avstånd, hög let-off och höga hastigheter. I princip är detta samma båge med tre olika stränghöjder som påverkar modellens prestanda, låg stränghöjd = högre hastighet. Slutligen så består serien av det senaste tillskottet, Halon X, som beskrivs som en crossover båge som ska fungera utmärkt som allroundbåge till både 3D och tavla.

Halon X har en ett axel-axel-avstånd på 35" och en stränghöjd på 7" vilket motsvarar dom flesta leverantörernas geometri i det här segmentet av pilbågar. Jämfört med tidigare modeller från Mathews (med ett fåtal undantag) så har man breddat plattformen genom att försett Halon X med bredare lemmar och bredare lemfickor som ger en stabilare båge. När man först packar upp bågen ur kartongen så slås man av hur enormt biffig den upplevs.

Jämfört med exempelvis Chill X är bågens totalvikt nästan 350 gram tyngre. Detta kanske inte låter som speciellt mycket i sig självt, men räknar man exempelvis på stabilisatorvikter så innebär det att man behöver ta bort närmare 13 stycken 1 oz vikter på stabilisatorerna för att få samma totalvikt, det blir en hel del. Ett bevis för att man fokuserat på att skapa ett robust system ser man även på cam-axlarna som är nära på dubbelt så grova som för en normal, så man har verkligen gått "all in" även på dom små detaljerna.

Halon X har ett nytt camsystem som heter Mini Crosscentric™ Cam som är en kombination av AVS® DYAD™  som man finner på Monster-bågarna, och NoCam som lanserades under 2015. Det är ett otroligt intressant system som ger väldigt många möjligheter att anpassa bågen beteende efter just dina preferenser. Som AVS® DYAD™ så har man en flytande yoke som i princip helt eliminerar eventuell cam-lutning som annars orsakas av att kablarna dras i sidled mot en cableguard. Nu lägger man istället trycket på båda sidorna av camens strängbana för att jämna ut viktfördelningen och minimera vridningen, genialt i sin enkelhet. Camen levereras som standard med 85% let-off och draglängdsspecifika moduler i 0,5" intervall.

Önskar man byta let-off till 75% eller draglängd så sker det genom att släppa på två insex-skruvar och modulen kan bytas utan behov av bågpress. Cammen kan justeras mellan 26 - 30,5" utan att man behöver byta något annat än just modulen, kablar och strängar är identiskt oavsett draglängd. Perfekt om man önskar testa olika draglängder och även mycket positivt för begagnatmarknaden.

Greppet som levereras är ett flat back grip som ersätter Focus-greppet från tidigare modeller. Greppet är utbytbart om man önskar att ersätta det med ett tredjeparts-grepp som HDA eller Mathews eget Focus-grepp. Greppet ligger bra i handen och liknar greppen från typiska tävlingsbågar genom att det är relativt smalt och har en platt rygg som gör det enkelt att finna samma grepp gång på gång. Den gummerade ytan ger även en bra friktion mot handen som även minimerar behovet av att exempelvis linda greppet med någon slags tejp.

Trimningsmässigt är Halon X på många sätt exemplariskt enkel, det finns självklart många små punkter där man kan finjustera allting i detalj, men att få en godkänd pilgång och gruppering har varit relativt enkelt. Grunden ligger i att mäta ut centrum på bågen och montera centrum på loopen på denna höjden. Det gör genom att man mäter avståndet från axel - axel och delar det avståndet på 2. För min del innebär det cirka 44,8 cm från axlarna, från denna höjden har jag justerat in pilhyllan till strax under 90 grader med cirka 20mm avstånd mellan centrum på bladet och stocken.

Vid det här läget provade jag papperstest och fick en reva där nocken slog lite till höger, då jag vet att min pilhylla ligger i centrum på bågen så försöker jag att undvika att flytta denna. Istället så justerar jag hellre camens position på axeln, det kallas normalt för att man "shimsar" camen eller på ren svenska byter plats på dom kringliggande brickorna. I mitt fall så flyttade jag hela camen till höger istället för att flytta pilhyllan till vänster, på detta sättet ligger fortfarande pilen i centrum på bågen där den helst ska ligga, men jag flyttar dess position i förhållande till strängbanan.

Att flytta brickor har för mig alltid varit förknippat med en lättare ångest och frustration när alla brickor ska hållas på plats samtidigt som camen ska ligga i korrekt position så att allting linjerar med axeln som ska föras igenom. Mathews har löst detta på ett förträffligt trevligt sätt genom att använda så kallade "top hats", som i princip är en hylsa som monteras i lemmen. Hylsorna har olika tjocka skallar som alltså blir brickan, så efter att hylsorna har bytt plats så sitter dessa fast och man behöver bara få camen i linje med lemmarna och skjuta in axeln - klart!

Min Halon X kom med perfekt timing direkt ur lådan, vilket enligt mig är ganska ovanligt, det har även hållit sig i korrekt position efter hundratals skjutna pilar vilket tyder på att strängar och kablar från fabriken är av bra kvalité, skönt!

Hur är den då att skjuta med? Min referens är Chill X, och min förväntning var att dom skulle vara ganska lika då dom på pappret i stort sett är identiska, jag hade fel. Rent skjutmässigt påminner dom knappt om varandra alls, det som jag först slogs av bortsett den ökade vikten är att dragkurvan är helt annorlunda.

Där Chill X är relativt mjuk ganska länge innan man kommer upp en en kraftig peak som sen släpper direkt in i dalen, så är övergången till och över peakvikten inte alls lika "tydlig" hos Halon X. Då den inte släpper dragvikten lika snabbt när man kommit över peaken så upplevs den i början som lite tyngre att skjuta och kräver lite mer muskulär ansträngning att skjuta, trots att peak och hållvikt är den samma. Detta är självklart en vanesak som med allt material där man är väl inskjuten med sedan tidigare.

Stoppet är superstabilt och känns nästan som ett lemmstop men med en liten diskret svikt mot kablarna, siktbilden är även den stabil, jag upplevde från starten att den var oroligare än min Chill X och "tappade ner" skott. Lösningen till problemet visade sig vara en omjustering av stabilisatorerna. Halon X trivs i mina händer med lite mindre vikt på frontstabilisatorn där jag gick ner från 8 till 6 oz för att flytta bak tyngdpunkten med mina 18 oz på den bakre stabilisatorn.

Halon X har hittills mera vibrationer än min Chill X, det går inte att komma ifrån. Det beror troligtvis på att stocken är klart mer stabil och styv och klarar inte helt att absorbera dom på samma sätt. Det är inte på något sätt ett problem, det är bland dom mest vibrationsfria och rekylfria bågarna jag skjutit, men jämfört med Chill X (som är ohotad klassledare i vibrationsfrihetstävlingen) så ligger den ett litet steg bakom. Greppet är däremot ett stort lyft från tidigare modeller och jag känner redan idag hur mina grupperingar i sidled förbättrats vilket jag tror beror på att min tyngdpunkt i greppet är mera kontant än tidigare.

En intressant detalj som måste nämnas angående camsystemet är att tillern inte alls påverkar timingen, justerar man in korrekt loop och nockläge, och släpper övre lemmbulten 1 varv så flyttas loopens placering ner med ett par milimeter, med bibehållen timing. Detta är ett utmärkt sätt att enkelt finna vilken loop-position där bågen håller mot tavlan absolut bäst för just dig. Vad som händer när loopen flyttas är att vinkeln mellan greppet och dragpunkten (loopen) påverkar hur handtaget trycker mot handen beroende på om man gillar att ligga lågt, eller högt i greppet vilket i sin tur kan påverka hur bågen siktar.

Sammanfattningsvis så kan jag summera mina första erfarenheter av Halon X med att dom skapat en högpresterande båge som verkligen kan prestera oavsett om man föredrar att skjuta 3D och fält till skogs eller tavla.

Halon X kan enkelt anpassas till dig som har kort eller lång draglängd, den är förlåtande i kombination med riktigt bra prestanda med sina specificerade 336 fot per sekund (fps). Exempel på denna prestandan är ju exempelvis Peter Jansson från Gothia, som i sin Halon X får ut strax under 290 fps med 28" draglängd och 370 grains pilvikt - otroligt imponerande.

Jag sköt min första tävling denna helgen i Södertälje på Elitserien (WA 720 rond) där, i byig och svårskjuten vind och jag kan inte ge Halon X annat betyg än med beröm godkänt med 690 (347+343) poäng med ett par serier som drog ner. I goda förhållanden känns det som att 700+ hade varit en självklarhet. Detta var ett viktigt test för mig, för det är hur bågen reagerar med mig i en tävlingssituation som i slutet kommer att spela roll, när jag skjuter lite spänt och tävlingsnerverna slår till. Jag ser verkligen fram emot resten av säsongen och att lära känna min Halon X bättre dom kommande veckorna och månaderna.

Det kommer fortsatta reflektioner om Halon X när vi bekantat oss lite mera med varandra, till dess - har du några frågor och funderingar så finns jag på anders.malm@bagaropilar.com och besvarar dom mer än gärna. Nu börjar dessutom tillgängligheten på Halon X bli bättre för varje dag så leveranstiden är ett par dagar till någon vecka istället för månader beroende på konfiguration. Hör gärna av dig om du behöver lite hjälp inför din beställning.

Vägen fram till Mathews Halon X - del 1

Det här skulle vara en genomgång av Mathews Halon X, men det är för mig nästan omöjligt att skriva om Halon utan att nämna eller jämföra den med Chill X, så det här blir introduktionen av Mathews flaggskepsbåge för 2016 där vi först tar en liten tillbakablick.

Chill X lanserades i maj 2014 som en allroundbåge som skulle passa oavsett om man skjuter tavla eller någon form av skogsskytte. På den amerikanska marknaden blev den snabbt en favorit bland 3D skyttarna som har mer eller mindre dominerat prispallarna på den amerikanska ASA touren sedan den lanserades. Chill X ingår i Mathews "Monster Series" som har varit deras lite mera extrema höghastighetsbågar med 2-cams system.

Chill X har prestanda som inte skäms för sig med en hastighet på 336 fot per sekund, 7" stränghöjd och 35" axel-axel. Det är exempelvis 11 fot snabbare än en 2016 Hoyt Defiant 34, trots att denna har ett kortare axel-axel-avstånd. Chill X har ett camsystem som heter AVS DYAD, vilket är ett symmetriskt camsystem med Mathews patenterade inbyggda "perimeter vikt" som ger cammen en ökat effektivitet utan att påverka dragkurvan. Camsystemet kan justera draglängden mellan 25 - 31" enbart med byte av moduler som finns i 75 och 85% let-off. Vad som utmärker Chill X är dels dess utseende med sin Geo Grid Lock designen på stocken som ger en enorm styvhet i kombination med minimal vikt, men även en otroligt mjuk dragkurva med ett stabilt stopp och en nära på helt rekyl och vibrationsfri skottkänsla. Kort sammanfattat har man lyckats kombinera det bästa från sin erfarenhet av att bygga både tavel- och jakt-bågar. Skjutbarheten från tavelbågarna tillsammans med en enormt välbalanserad med en lugn siktbild och tystheten från jaktbågarna.

I slutet av 2015 lanserade man Halon serien, med tre modeller som samtliga var riktade direkt till jaktmarknaden med extremt korta axel-axel-avstånd, höga hastigheter och låga stränghöjder. I januari 2016 lanserades Halon X - som man själva presenterar som en "competition/hunting" crossover. Jag sköt Mathews senast 2001 och sedan dess har jag i princip testat dom flesta märken och modeller som funnits på marknaden, i alla fall dom senaste 3-4 åren.

Personligen är jag enormt svag för denna geometrin, bågarna som jag har skjutit som bäst med genom åren har haft just 35" axel-axel och 7" stränghöjd, så det var ju detta som väckte min uppmärksamhet på just Halon X. Efter ett par dagars eftertanke så beställde jag mitt exemplar och fick beskedet "var beredd på en lång leveranstid innan dessa når Europa". Det var nu som jag började titta lite närmare på Mathews övriga sortiment och fann Chill X, som en entusiastisk följare av ASA 3D på nätet så hade man ju sett denna modellen sedan tidigare men inte tänkt så mycket på det. När jag såg specifikationerna tillsammans med geometrin så bestämde jag mig för att testa en sådan under tiden, sett till utseendet så borde den rimligtvis vara relativt lik Halon X.

Sedan början av mars så har jag skjutit med en Chill X Pro, vilket onekligen har imponerat enormt på mig av flera anledningar. Dels hela cam-systemet som enligt mig är genialt med en helt flytande yoke som helt eliminerar lutning på cammarna och gör att systemet jobbar helt i linje mot tavlan. Siktmässigt har jag aldrig haft en pilbåge som är så stilla i siktningen och skottet är helt och hållet rekylfritt och ljudlöst.

Vad jag upplevt som delvis negativt med Chill X är att den har reagerar väldigt häftigt på triming, man märker direkt när man exempelvis inte har korrekt cam-timing både på hur bågen rör sig samt hur den låter. Trimningen har däremot varit förhållandevis enkel, i princip har jag monterat allting i centershot och eliminerat sidrevor i papperstest genom att flytta cammen i sidled hellre än att justera hyllan överdrivet mycket.

Chill X har passat mig och min skjutning perfekt, i mina ögon är det den i särklass mest behagliga och bäst skjutande bågen jag haft i mina händer till dags dato. Det är för mig däremot helt obegripligt att den här bågen inte har blivit populärare i Sverige då den på ett enormt fint sätt kombinerar hög hastighets med ofattbart fina skjutegenskaper.

I början av juni så var väntan äver , Halon X har kommit. även om jag tycker att det kommer bli lite svårt att plocka upp en båge, så ska det bli enormt spännande att testa det senaste flaggskeppet från Mathews!

Har du frågor kring Mathews Chill X eller Halon X? Tveka inte att ta kontakt anders.malm@bagaropilar.com

l'Attendu - Vive la France!

Utbudet av releasers har under dom senaste åren exploderat, det har aldrig funnits så mycket att välja på som idag och det kommer nya modeller i stort varje månad. Normalt sett är det tre till fyra tillverkare som är kraftigt dominerande och samtliga är amerikaner. Därför är det otroligt intressant när den franska tillverkaren Arc Systemè slår sig samman med världsskytten PJ Deloche för att tillsammans ta fram den optimala backtension releasen. Resultatet blev l'Attendu.

Som flera andra tillverkade så väljer man att göra l'Attendu i mässing för att få upp den totala vikten på releasen vilket ger känslan av lite extra kontroll när skottet går samtidigt som den ligger bättre i handen.

När man ser l'Attendu är det omöjligt att inte dra "vissa" referenser till HBC från Truball, till formen är dom nära på identiska, med några små detaljer som skiljer. Främst så är l'Attendu kortare, det skiljer cirka 6mm från pek- till ringfingret jämfört med HBC (både storlek M). Nästan hela det avståndet ligger på platsen för ringfingret som blir klart tajtare, kroken som omsluter samma finger är något högre. Även kanten som skiljer lång- från ringfingret är högre, detta gör att handen nästan sugs fast i greppet och det känns som att det är nära på omöjligt att den ska glida ur handen ens om man är blöt om händerna.

Tum-greppet som man gärna använder när man drar upp kommer i två olika modeller, en lite större med excentriskt hål så att man kan finjustera positionen samtidigt som den monteras i en skena där man steglöst kan positionera den inom cirka 10mm i djupled. Den kommer även med en tunnare pinne som även den har samma excentriska justering. Jag har valt att provskjuta med den första varianten då den passade mitt grepp absolut bäst och jag uppskattade att i alla fall har möjlighet till lite större justeringar.

Vad som utmärkt HBC tidigare har varit möjligheten att mikrojustera "snabbheten", eller vinkeln i vilken releasen utlöser. Det har gjorts med en sexkantsskruv som sitter i huvudets framkant. På l'Attendu sker samma mikrojustering via en sexkantsskruv som är diskret monterad inuti releasen, man kommer åt den via ett litet hål i releasens baksida, elegant! Den så kallade månen som avgör vinkeln för skottet är graverad med flera streck för att man enkelt ska kunna hålla koll på hur mycket man justerar.

l'Attendu är konstruerad att skjutas som en "äkta" backtension som kort innebär att efter att man kommit till ankring så ökar man trycket i ryggen för att få releasen att rotera innan den utlöser. När jag skriver "äkta" så menas det utan säkring eller förvarning i form av en klick.

Jag ska vara den första att erkänna att jag är inte jätterutinerad som Backtension-skytt efter att ha skjutit med en tumaktiverad release under den större delen av min karriär. Under dom senaste 3 åren har jag däremot nästan uteslutande skjutit just backtension för att få ordning på några skjuttekniska detaljer i mitt skytte, dock främst på träning. För mig har alternativet att skjuta med "klick" varit en självklarhet, det har varit en tydlig del i min skjutrutin och säkerhet som för mig har varit ett krav.

När jag upptäckte att l'Attendu inte kan skjutas med klick så blev jag ganska förfärad, men efter lite överläggning med mig själv beslutade jag mig för att trotsa min rädsla och ge den ett försök.

Det var till en början obehagligt, ingen tvekan om det. Men det var någonting som man reagerade på som skiljer l'Attendu från alla andra backtension releasers jag testat, det var hur ofattbart mjukt den är att jobba av. Vad jag menar med mjuk är att det känns som att den helt saknar friktion, att få releasen att rotera kräver minimalt med kraft, men samtidigt är den såpass väl balanserad att rörelsen känns aldrig okontrollerad.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att l'Attendu är en otroligt välgjord release, och för den duktiga backtension-skytten som inte önskar att skjuta med klick eller säkring så vågar jag påstå att det är den bästa backtensionreleasen på marknaden, då har jag faktiskt dessutom testat det mesta. Personligen behöver jag ge den lite mera tid för att se om jag är tillräckligt trygg i min teknik för att våga ta steget att skippa klicket i framtiden.

Trophy Taker Spring Steel Pro

Trophy Takers pilhyllor har för många i världseliten varit en trotjänare som har hängt med i långt över 10 år helt utan uppdateringar. För 2016 är det äntligen dags för pilhyllan att få en välbehövlig uppdatering.

Jag har personligen skjutit med Trophy Taker i någon form så länge som jag kan minnas, det har funnits andra hyllor som kommit och gått genom åren, men på något sätt så har jag alltid återvänt till min gamla Spring Steel Pro. Vad jag alltid uppskattat med Trophy Takers pilhyllor är dess enkelhet, dom har varit enkla att trimma för att få en bra pilgång, dom har varit enormt robusta, inga små skruvar som går sönder utan kraftigt på gränsen till överdimensionerat. Det har aldrig varit pilhyllorna med häftigast funktioner eller bäst finish, utan snarare det en slithäst som upplevts som nära på omöjliga att förstöra med undantag av något bladbyte då och då.

För 2016 så tar Trophy Taker steget in i 2000-talet och man gör det med besked! Hela kroppen har blivit rejält slimmad och fått en trevlig nätt design med fin finish och tack vare 7000-serie aluminium är vikten under 50 gram, imponerande. Monteringsarmen är förlängd, dock är det en bit kvar till Freakshow från Arizona, men om man inte har kravet att den ska nå bakom "bågen" på en Hoyt TEC-stock så räcker det mer än väl. Markeringarna för justeringarna i höjd och sidled har försetts med exakta graderingar för att man enklare ska hålla koll på hur stora justeringar man gör.

Genomgående känns hyllan som en värdig efterföljare till sin föregångare men en sak sticker ut mer än något annat, det är justeringsmöjligheterna i höjd och sidled, som för 2016 är försedda med mikrojustering med klick-justeringar. Att kalla mikrojustering med klick för revolutionerande kanske låter överdrivet, men det är så som det känns, klickjusteringen gör hyllan ofantligt enkel att använda när man ska fintrimma det sista lilla på sin utrustning.

Varje klick motsvarar enligt Trophy Taker själva 1/1000", vilket jag tror man ska med en nypa salt, känslan är att sanningen snarare ligger närmare 1/100" vilket fortfarande är fantastiskt exakt med 0,2mm per klick. Förutom den otroliga precisionen så ger klickjusteringen även möjligheten att exakt veta hur mycket man faktiskt har justerat om man behöver gå tillbaka. Håll bara ordning på antalet klick så kan man utan svårigheter finna tillbaka till exakt samma inställning igen.

Sidjusteringsenheten kan numera justeras i hela 4 grövre steg mot tidigare 3, och den lilla lås-skruven som säkrar pilhyllans position på stocken har nu hela 5 olika positioner som den kan monteras i, allt för att passa dagens moderna bågdesigner. Bladet går precis som på föregångsmodellen att fälla steglöst för att optimera frigången. Däremot är graderingarna för vinkeln flyttad till axelns kortsida där man enklare kan se inställningen.

Totalt sett har Trophy Taker Spring Steel Pro fått många små uppgraderingar i funktionsväg som gör den klart mer lättarbetad samtidigt som designen och materialvalen gör att det känns som en riktig premiumprodukt. Det är en hylla som jag personligen känner mig 100% bekväm med att låta ersätta min gamla trotjänare, och det är i ärlighetens namn det finaste betyget jag någonsin kan ge en pilhylla.

-Anders Malm, Team Bågar&Pilar

Köp Spring Steel Pro här!

Hyper Edge - Hoyts bästa compoundbåge hittills?

HyperEdge är Hoyts efterföljare till populära ProEdge Elite. En allround båge som fungerar bra både på 3D-banan och för tavelskytte. Utrustad med den senaste tekniken som t.ex DFX cam, UltraFlex limbs och Zero Torque cabelguard skiljer den sig från allt Hoyt tillverkat hittils.
Stocken är den längsta dem tillverkat, lemmarna är överparallella och cammarna går att skjutas med kabelstopp eller med lemstopp. HyperEdge levereras med 75% let off moduler, men på begäran av tavelskyttar så har Hoyt tagit fram även 65% moduler.

Hur är den då att skjuta med? Första intrycket är hur mjuk den är i draget, men det som verkligen imponerar är hur otroligt stilla den siktar. Detta är tveklöst den stadigaste båge jag testat.
Mjuk dragkurva, stabil siktning, nära på obefintlig rekyl och en hastighet på 325 fot (ATA) är egenskaper som dem flesta av oss letar efter.

För att ge ett exempel, så för 3D så skjuter jag med Blue Streak Select från Carbon Express (80gr spets och 27,5” långa) och får en hastighet på 307 fot genom kronografen.

Det finns absolut snabbare bågar på marknaden, men det är inte många som samtidigt är tillräckligt stabila för att konkurrera med renodlade tavelbågar när det kommer till skjutbarhet och hur förlåtande dom agerar.

Hoyt har i HyperEdge fått till en riktig fullträff. Jag är ganska fast i mina tankebanor om hur en tavelbåge skall vara (exempelvis Podium X) men HyperEdge har fått mig att tänka om.

Efter några veckor med bågen så har jag faktiskt ingenting negativt att säga, jag skulle till och med kunna gå så långt som att säga att det här är antaligen den bästa båge jag nånsin skjutit. 

Jag kommer att ge den en riktig chans, både på tavlan och i 3D.

-Magnus Carlsson, Team Bågar&Pilar